Urban värmeö - Urban Heat Island - vad är det?






Diagram 1 - värmeö-effekten

En värmeö skapas när beläggningar, asfalt, mursten o.dyl. ersätter vegetationen som ursprungligen växer i landskapet. Dessa strukturer kan vara från 27°C ända upp till 50°C varmare än den omgivande luften. På landsbygden medför förekomsten av träd och annan vegetation att temperaturskillnaden är obetydlig. 

Städers förmåga att lagra och generera värme på detta sätt blev första gången uppmärksammat av en engelsk meteorolog, Luke Howard, i början av 1800-talet. Sedan dess har både städerna och strukturerna i dem vuxit, men även teknologisk utveckling t.ex. i form av fler bilar och air-conditions skapar mer värme. Modern satellitteknologi ger en rätt precis bild av fenomenet. Resultatet är inte överraskande att vi har skapar ”öar” i vårt naturliga landskap, som är varmare än den omgivande naturen. En värmeö är typiskt mellan 2 och 6°C varmare, men i vissa tillfällen kan värmeön vara så mycket som 12°C varmare. 

En stigning i temperaturen leder till ökad efterfrågan på kylning, som i sin tur ger mer luftföroreningar. Luftföroreningar och högre temperatur gör städer till mindre attraktiva boplatser och hälsan hos dem som bor och arbetar i städerna kan påverkas negativt. 

När regnvatten rinner av stadens impermeabla ytor värms det upp. Även om det endast rör sig om små temperaturskillnader kan de få fatala konsekvenser för känsliga ekosystem. Ungefär hälften av jordens befolkning är bosatt i städer och såväl andelen som antalet ökar. Eftersom man inte kan bestämma var folk bor, så försöker stadsplanerare och arkitekter göra tillgängliga bostadsområden bättre, hälsosammare och energieffektivare. 

Ett område där det finns stor potential för att skapa bättre miljö är stadens alla takytor, vilka är en starkt bidragande orsak till värmeö-effekten. Hur mycket solstrålning ett objekt kan reflektera beror på objektets albedovärde, ett högt albedo innebär att objektet kan reflektera mycket strålning och därmed bättre bidra till att hålla temperaturen nere.

Ett traditionellt bitumentak (takpapp – se diagram 2) har ett lågt albedo och reflekterar högst 26% av solens strålning, ibland så lite som 6%. Resten av solstrålningen absorberas och det avges värme till närområdet. 






Diagram 2 - takpapp

Ett grönt tak (diagram 3) har, till skillnad från ett traditionellt tak, ett högt albedo och reflekterar därför mer av solens strålning bort från byggnaden. Samtidigt isolerar gröna tak mot både värme och kyla och håller en jämnare temperatur inne i byggnaden. Vegetationstak tar upp regnvatten och förhindrar därmed uppvärmning av det avrinnande vattnet. Avdunstningen (evaporationen) som sker från växtsubstratet samt växternas avgivning av fuktighet hjälper till att kyla taket och motverkar värmeö-effekten.






Diagram 3 - Gröna tak

I en klimatkammare har Diademroof mätt temperaturskillnaden mellan ett rum som har grönt tak och ett rum som har konventionell takpapp. Den utvändiga temperaturen var 74°C. Under takpappen nådde temperaturen upp till 32°C. Under det gröna taket var temperaturen 6 °C lägre. Det gröna taket innehöll varken vatten eller vegetation, bara ett skyddande lager substratjord och dräneringsplattor. 

Det är tydligt man kan minska de negativa effekterna av värmeö-fenomenet och sänka temperaturen i städer genom att byta ut konventionella taktyper med andra ”svalare” taktyper, t.ex. gröna tak. 

Läs mer om gröna tak.​




Har du behov av rådgivning?
Slå oss en signal eller skicka e-post till Byggros på
Tillbaka